#En dam försvinner

[whitewaterpaper]

Denna månad har jag sett klassisk SF, klassisk fredriksdal och en remake på en klassisk Hitchcock. Det blir svällande muskler, svingande svärd, sjungande värjor, damer som försvinner och one liners som haglar.

Arnbergs Korsettfabrik (2000) [👍🔁🆓🎭] Eva Rydbergs klassiska omstöpning av Poppes Oskulden från Mölle. En fortfarande genuint charmig och rolig pjäs jag tycker om att återkomma till.

Battle in Outer Space / Uchû daisensô (1959) [👍🆓] Japansk SF, väldigt gediget producerad. Bra story, och bra special effekter. Regisserad och skriven av samma man som skänkte världen Godzilla.

Dark Star (1974) [👎] John Carpenter, över lag bra special effekter och produktion. Dock konstigt manus som gör att jag tappar intresset snabbt.

En dam försvinner / Lady Vanishes, the (1979) [__] Överlag sevärd remake på Hitchcock-klassikern. Mer hysterisk än spännande, Cybil Sheppard (i rollen som Kelly) och Elliott Gould (hennes manliga kärleksintresse) tenderar slå över på överspel men Angela Lansbury gör en bra roll.

Freelance (2023) [__] Vill väldigt gärna vara en "Jakten på Stenen"-actionkomedi, men blir mest konstig.

Gullivers Resor / Gulliver's Travels (1939) [👎🆓] Klassisk animerad film uppskattad av många. Dock då ej mig.

Herrskap och Tjänstehjon (2006) [👍🔁🆓🎭] Ännu mer klassisk fars på Fredriksdal. Rydberg är i högform.

Samson and the Slave Queen / Zorro contro Maciste (1963) [👍🆓] Varför plockade amerikanarna bort Zorro Från titeln kan man undra. Väldigt underhållande film jag med all säkerhet kommer se om.

Sinbad: The Battle of the Dark Knights (1998) [👎🆓] Oinspirerad film som började med att konstatera att Sinbad behöver vara lite mer tonåring...

Sinbad of the Seven Seas (1989) [👎🆓] Rörigt och på gränsen till osebar film med Lou Ferrigno i rollen som Sinbad. Lou Ferrigno som Sinbad är typ det enda positiva som finns att säga om filmen.

Sinbads Tusen Äventyr / 7th Voyage of Sinbad, the (1958) [👍🔁🆓] Klassiskt Sinbad-äventyr.

Warcraft: The Beginning (2016) [🔁] Mindes den som överraskande bra, men upplevde den nu som tämligen avslagen. Kanske för att den här öppnade för uppföljare mot slutet som aldrig kom?

Har man, som jag, en viss fäbless för Zorro tycker jag man skall satsa sina minuter denna månad på Samson and the Slave Girl. Känner man att man vill sikta lite högre ser man med fördel Battle in Outer Space som är väl värd en chans.

Edit: Glömde emojisarna.

[toobadtofeelsad]

Annabelle: Creation (2017)

En skräckfilm om hur den onda dockan Annabelle kom att bli. Typ. Egentligen mer om ett par barnhemsbarn som får bo hos ett par och läskiga grejer börjar hända i huset.

Den här filmen hör till samma värd som The Conjuring-filmerna och den onda dockan har synts i första filmen tidigare. När det kommer till dockan Annabelle så har man gjort samma misstag som man ofta gör med onda dockor, clowner och barn i filmer och det är att man gör att de ser ”läskiga” och ”onda” ut. Jag fattar inte det där. Dockor och clowner (och barn?) är ofta creepy i sig, det är därför det kommit så långt att man satt dem i skräckfilmer i första taget. Varför i hela världen skulle man tillverka en docka som ser läskig ut till barn? Realismen försvinner redan innan onaturligheterna sätts igång, det stör mig som fan. Så jag har minst sagt varit skeptisk till Annabelle-filmerna. Till min förvåning så tyckte jag den här filmen var rätt bra.

Det som främst gjorde att den vann och höll mitt intresse var att det faktiskt inte har så mycket med dockan att göra. Hon syns lite här och där, men känns rätt inpetad. Filmen har mycket annat att leka med; atmosfär i läskigt gammalt hus, en sängliggande mystisk dam som aldrig lämnar sitt rum, en spökande flicka m.m. Den påminner väldigt mycket om Conjuring-filmerna på sättet att skrämmas, vilket är positivt. Den känns dock inte särskilt originell. Det mesta har man sett förut och det är rätt lätt att räkna ut vad som ska hända. Den vinner väldigt mycket på att man har bra karaktärer. Jag gillade speciellt flickan med polio (Talitha Eliana Bateman), hon var både bra spelad och skriven.

★★★☆☆

[whitewaterpaper]

Arvet / Family Plot (1976) [US]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

KONCEPT: Madame Blanche har en harmlös liten bluffverksamhet där hon leker synsk och hjälper folk få kontakt med "andra sidan". När hon ombeds hitta en av sina klienters okända släktingar hoppar hon på för pengarna. I en annan del av staden Verkar stadens mest framgångsrike kidnappare och diamantsamlare. Och snart korsas deras vägar.

FÖRVÄNTNINGAR: Inte många mer än att jag läste @kulturdassets första rad att vi serveras en riktigt bra film som slutkapitel.

TOPP: Hitchcock gör det Hitchcock gör bäst: mysteriefilmer. och den här är för karln sällsamt välkomponerad och är kanske till och med uppe med En dam försvinner och glänser.

FLOPP: Filmen tillåts vräka ut sig över 2 timmar, inte med onödiga stickspår utan snarare med ett långsamt berättande.

XC KONSTATERAR: Hitchcocks (och vår filmfests) sista film gör att vi kan lämna det här projektet på en hög våg iaf. Filmens berättas bra, även om den givetvis känns aningen lång, och man kan uppskatta den svarta humor i att Adamson missuppfattar Blanches och Georges intresse i honom. Även om man snabbt klurar ut att Adamson antagligen är Shoebridge så är det med intresse man ser hur de två storylinesen löper allt närmare varandra och hur stressad Adamson till slut blir. Den här filmen är snyggt filmad och kombinationen med den bra storyn och bra casten (även om casten per se alltid är bra i Hitchcocks filmer) gör att man kan se på riktigt fullblodsproffset som alla andra ser i Hitchcock. Och jag gillar också karaktärerna med anti-hjältarna Blanche och George som inledningsvis är svåra att tycka om, tillsammans med skurkarna Fran och Arthur som är svåra att tycka riktigt illa om. Trots att den här filmen känns aningen lång så är den väl värd de två timmar man inverterar i den. Måste också kanske nämna det bra soundtracket som på sina ställen är riktigt lekfullt något man inte heller sett i många Hitchcock-filmer.

BETYG? Det här är en film som kanske inte är riktigt lika mysig och hemtrevlig som En Dam Försvinner, men de lite småskruvade karaktärerna gör filmen nästan lika bra. En av de få Hitchcock-filmerna jag kanske skulle kunna välja att se om, eller kanske till och med rekommendera.

Missa inte @kulturdassets omdöme: https://goo.gl/HWwsKD